Westpoint i småland?, tänker du förstås. Nåja nu menar jag inte Westpoint i egen hög person utan en son, Evergreen och en dotter, Ezrany.

För att få hela historien behöver vi backa tiden till senhösten 2008, då vi tog kontakt med Jonas, eller var det Börje?

Vi, min man Per-Ola och jag, Eva hade funderat en tid på att inrikta vår ganska nystartade verksamhet med avel på dressyr-"stammat".

Vi hade redan fyra stycken hoppstammade avkommor efter Stanford, Sheraton, Sheraton och Silverstone.

Men som sagt, nu ville vi även satsa på dressyrstam. Vad väljer man nu då? ställde vi oss frågan. Ska vi köpa ett avelssto eller ett stoföl?

Efter en ganska djupgående inventering i blodslinjer, mer eller mindre kända. Mycket filmsekvenser i studiesyfte, så bestämde vi oss till slut att ett stoföl efter Flemming-Westpoint var vad vi  ville ha!

Nu var tiden inne att engagera Börje som i sin tur engagerade Jonas. De fick uppdraget att undersöka om det fanns ett Flemming-sto som var betäckt med Westpont.

Det tog några veckor, och sedan fick vi besked om att det nog skulle finnas 5-6 st. föl på väg med just den kombinationen. Spänningen steg flera grader bara av att få det beskedet.

Så blev det äntligen dags att packa resväskorna och resa till Holland 26:e maj 2009.

Börje som har köpt hästar förr via VDL följde med som ciceron.

Vi smög in på hotellet mitt i natten den 27:e maj. Vi hade gjort upp med det lilla trevliga hotellets ägare att vi bara kunde smyga in på rummen när vi kom fram. Vilken service!

Efter fyra timmars sömn och etthundra mils sträck-körning i kroppen var det dags för frukost och sedan gav vi oss iväg till VDL-stutriet. Bara det, att få se den verksamheten var en upplevelse i sig!

VDL hade kontaktat några av "sina" uppfödare för visning av sina Westpoint-föl. Det allra första fölet var ganska fint, brun med bläs och rörde sig ganska bra. Men det sade inte "klick".

Så in i bilen igen och iväg till nästa ställe! Under bilfärden förstod vi att det var arbete och planering för bröderna van de Lageweg per telefon. Det var diskussion om seminering/kunder m.m. ingen tid att spilla, det förstod man!
 

Så var vi då framme vid föl nr. 2.Här fick vi se en kastanjefärgad fux som var mycket trevlig i sitt temperament, var mycket hanterad och rörde sig bättre än föl nr.1.Den här lilla fölungen började väcka lite känslor. Ja....kanske skulle det bli hon. Men vi hade ju att tredje föl att kika på. in i bilen igen och denna gång åkte vi ganska långt, och ni vet hur det är om man har fått för dåligt med nattsömn, då är det inte lätt att hålla sig vaken med att sövande motorljud!

Så efter den lilla middags "luren" var vi framme vid gård nr.3. Där välkomnades vi av en ganska liten och "satt" farbror, jag kunde inte låta bli att tänka på likheten med Hugo Simon. Den kortväxte schweizaren från 70-80 talet. Vi följde honom ut i hagen där en flock ston med föl kom springande emot oss. Ännu en gång blev det så där "pirrigt" spännande. Vilken av fölen var "vår"? Jo det var en av de två som vi på långt håll såg röra sig allra bäst. Mamman mörkbrun och pappa svart, så vad tror ni den lilla skönheten hade för färg? Jo just det, svart. Inte för att färgen hade någon betydelse för oss, men det här var ju ett stort plus! Och röra sig, det kunde hon. Hon studsade fram utan att man nästan inte ens såg att hon rörde marken med sina små hovar.

Min man och jag växlade blickar, och behövde nästan inte säga något till varandra. Det var den här lilla ballerinan som skulle få flytta till Sverige. Nu visade det sig att hennes morfar inte var Flemmingsom vi hade beställt utan Dolany, en Donnerhall-avkomma. Inte fy skam det heller! Prisbilden fick vi och lovade att höra av oss dagen efter, med VDL som mäklare.

Dags för ny bilfärd, och denna gång för att titta på sto. Varför då? undrar du. Jo det här stoet var efter Flemming och dräktig med Westpoint och hon var till salu tillsammans med blivande avkomma."Titta kostar ju inget" som det heter. Stoet gick i en hage tillsammans med några andra ston, föl och får. När vi kom fram till henne så såg vi hur det stog till det var dags, det handlade om timmar eller kanske bara minuter. Här var det inte frågan om att se en häst i rörelse, utan klappa, känna och bekanta sig med henne. Även här fick vi en prisbild och vi lovade att höra av oss nästkommande dag.

Jaha! min käre make, vad/hur gör vi nu? Ska vi ta hem både stoföl, sto och ev. föl? Det går knappast att beskriva känslan, man blir helt exalterad, fartblind eller hur man ska beskriva det.

Den kvällen diskuterades det mycket över middagen. Det handlade om möjligheter, ekonomi och avel.

Dag nr.2 åkte vi åter ut till VDL-stuteriet för att diskutera affärer. Hela affären sköttes med VDL som mäklare. När vi kom dit fick vi veta att Flemming-stoet hade fått ett hingstföl under natten, och att allt hade gått bra.

För att göra en lång historia kort så har vi nu alltså efter Hollands-resan, ett avelssto efter Flemming, dräktig igen med Westpoint Evergreen e. Westpoint ue. Flemming-Lacapo.Ezrany e. Westpoint ue. Dolany-Donnerhall. Och ytterligare ett sto efter A-horn-Voltaire som vi fick "på köpet".

Och hela denna saga fick ett ännu lyckligare slut då Westpoint vann unghäst-VM för sexåringar. Då fick vi en bekräftelse på att vi gjorde rätt val!

Ett stort varmt tack till Börje Ewaldsson och Janko van de Lageweg samt VDL-Sverige.

              Per-Ola och Eva Svensson, Boestad.